19

Och någonstans i detta förunderliga universum sitter en varelse och tittar ned i en annan varelses ögon och kanske är det så att hen borde känna något. Värme, glädje eller kanske avsky. Vi känner inte till bakgrunden eller den historia som existerar bakom relationen emellan dessa två varelser, i detta märkliga universum.
Men nej, inga känslor där, när varelsen tittar in i den andre varelsens ögon. Hen tänker i en suck; "jäklar, sen när blev livet så här meningslöst?". Den andre misstar sucken som en kärlekssuck och världen är, till synes, i balans. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: