9
En ny flicka kom till min klass idag, när hon kom in i klassrummet så var hon vilken flicka som helst. Till synes såg hon ytterst alldaglig och vanlig ut. Men när hon blickade ut över klassen och hennes blick mötte min, halvvägs, så förstod jag att hon var en karaktär som hamnat i fel berättelse. Hennes ögon skvallrade om ett kärleksfullt, väderbitet, klokt och förlåtande inre. Hon hörde inte hit. Det låter hårt hur man än formulerar sig, men jag menar det på ett högst vänligt vis. Hon är bättre. Hon är bättre än den här fabriken. Hon är bättre än produkterna som fabriken spottar ut, hon inte av samma form, färg eller karaktär som andra. Hon är en originalutgåva. Hennes ögon och hennes blick säger mig att hon inte hör hemma här och det tär i mig att hon måste vara här. Såhär. En dag ska jag säga det till henne. Jag hoppas att det inte är försent då.