11

Eddies mamma skickade sin son till morbror Bernie som är sjöman över sommaren, för att få pli på sin son. Han spenderade därför sitt lov på en gammal fiskebåt, där det ständigt luktade fisk, hav & salt. Där wiskeyn flödade som vatten och arbetet var hårt. Sjömännen tog hand om Eddie. De var stränga, & det var ordning på dem. Men de menade väl och de hade glimten i ögat och gnistan i handen och trixet i rösten. På helgerna vart de berusade hela bunten, men alla var väldigt stränga med att det bara blev Earl Grey för Eddie. 
De dunkade honom ofta i ryggen, alldeles för hårt, och det kanske var för att de trodde att deras ord skulle sjunka in bättre då, när de sluddrade om livets stora gåtor. En gång hjälpte Eddie en sjöman till sängen, mitt i hans onyktra, frånvarande dimma så fick han en stunds klarhet i blicken och sa "Det är vid sådana här tillfällen som jag känner att mina dåliga erfarenheter inte är helt värdelösa..." han suckade "förhoppningsvis kan du dra nytta av mina och slippa uppleva egna". De tog hand om Eddie som deras egna son, de sjöng med honom för fulla muggar för att dämpa sjösjukan, och i slutet av sommaren när Eddie sagt farväl så gungade marken fortfarande under hans fötter och han grät på väg hem.