13

Han hade en ny jacka. Men det var inte jackan, det var något med honom. Han var annorlunda nu. Hans hållning var annorlunda, han var rak i ryggen, hakan upp lite, men inte för mycket. Han såg inte dryg ut, men han såg säker ut. Hans leende var inte lika transparent som förut, tänderna var alltid gömda bakom hans läppar och leendet nådde aldrig hans ögon. Han kanske inte är transparent, tänkte hon där hon stod vid disken och betraktade honom bakåtlutad, med armbågen på disken. Han kanske bara är tom. Hon gick fram till hans bord, satte sig ned framför honom utan att fråga om lov. Han tittade för en gångs skull upp ifrån sin lilla kaffekopp som han med korslagda armar stirrat ner i. Tom. Den där tomma blicken ekade i hennes.
"Vad heter du?" frågade hon.
"Tom."
Hon log. Det passade nästan lite för bra.
"Du har en ny jacka, Tom."
"Ja."
"Vart kommer den ifrån?"
"Den var min brors."
Hans blick var tomheten en död bror lämnat efter sig & hon hade önskat att det var något annat, något som var mer ovanligt, mer komplicerat än en död bror. Hon fick dåligt samvete av att tänka så, hon vek undan blicken. Grimagerade. Han dög. Han var ett nog stort problem att linda sina lemmar & tankar runt ett tag.